Hur glad får man vara?
Jag får då och då frågan om hur jag kan vara så "jävla" glad? Har du någon anledning?
Nää det har jag väl inte, men ändå är jag som person rätt posetiv, med mörka inslag av förtvivlan.
Men varför upprör glädjen så mycket när det är det tråkiga som tar energi?
Livet består av så mycket mer än att bara äta, sova å dö.
Glädjen ger mig inte mer i plånboken och jag är aldrig utan bekymmer.
Men om man vänder på problemet så finns det kanske en mening med det hela.
Om meningen inte är synlig så få vi väl jobba på det hela.
När systerdottern E blev sjuk och lämnade jordelivet så fanns det stunder jag förbannade glädjen.
Fast sorgen blev inte enklare för det, snarare tvärtom.
Hon älskade livet, uppskattade livets små guldkorn och tvekade inte att göra roliga saker som föll henne in.
Det är att ta vara på livet!
Och hon blev bara 17 år
Så vad kan då jag göra för att ta till vara på mitt liv?
Göra det hela lite roligare.För min skull.
Jag gör tyvärr saker fortfarande som jag inte just då är så glad över, men kan senare i backspegeln le åt.
Min familj vet att livet med mig inte är rosenrött,
men de har vant sig åtmin något skeva livsfiolsofi.
Att visa er min sämre sida ger inte så många ringar på vattnet och kan jag glädja en lite själv så gör jag hellre det än bjuda på det dåliga.
För det dåliga vill jag inte att det ska föröka sig.
Om man tar sig själv på för stort allvar, så blir livet väldigt allvarligt.
eder Glädjeflicka FIona
