Standard,normalt och genomsnitt
När man inte håller sig i gruppen av den genomsnittsmänniskan och presterar detsom anses normalt och utgör standarden av människan, vad gör man då?
Jag rör mig i kretsar av unika människor som tar sig fram genom livet i sin egna takt.
Där var och en väljer sin väg och kämpar med den,trots att samhället tycker att man ska hålla sig på den enkla utstakade vägen.
Gång på gång måste jag bita mig i tungan innan jag häver ur mig saker som inte bättrar på sitvationen. Samtidigt är jag utrustad med en stor portion tålamod och vet jag att jag gör rätt så håller jag kvar känslan och uppmuntrar personen att fortsätta på sin inslagna bana.
Förr så var inte livet lika dömande,inbillar jag mig kanske. Det fanns plats för mer udda personligheter och vi jäktade inte fram genom vardagen.
Då var inte affärerna öppna snudd på dygnet runt utan man fick anpassa sig till de öppetider som erbjöds och man klarade sig.
Barnkalasen var inte stora jippon utan inom hemmets fyra väggar med fika som var i lagom mängd.
Allt var inte bättre förr, men allt är inte bättre idag.
Vi ska matchas fram och livet ska skräddarsys med minsta möjliga chans till ändringar.
Jag är själv ett levande bevis på att trots att jag är "halt och lytt" ändå kan tillföra en hel del till samhället.
Så hatten av för oss alla som gillar det unika!
eder Fiona
