Vågar du tänka på döden?
Om man som jag befinner mig mitt i livet,så är döden inget man egentligen vill prata om.
Men ibland skadar det inte att prata om den.
Att prata betyder inte att man ska dö utan man har en önskan...hur man vill att den sista festen ska bli.
Vill man kremeras eller jordbegravas?
I kyrkan eller utan kyrkan?
Manlig eller kvnnlig präst/begravningsförättare?
Favoritmusik?
Någon fond som ditt hjärta klappa extra för?
Vilken blomma är DU?
Det finns många sätt att skriva ner sina önskemål,men det viktigaste är att du pratar med någon om det.
Så att den dagen då tid tid här är slut så får du i alla fall sista ordet i frågan.
Men om du inte bryr dig så tala om det också för då slipper dina nära och kära fundera på om de har gjort rätt val eller ej.
Jag vill slå ett extra slag för dessa samtal om döden,för då slipper man känna lika stor sorg som ovissheten för med sig.
Lilla mamsen min började tidigt att prata om hur hon vill ha sin sista fest. Det har ändras lite genom åren,men jag vet att det inte ska vara någon landgång för det har hon alltid sagt!
Kram på er där ute!
