Nya tider.

Jag är en klok och förståndig person men små hjärnsläpp då och då.
(Om jag själv får säga den ;-) )
Mina små barn är inte längre små, utan unga vuxna på väg bort.
 
Kära maken och jag letar ny plattform att vistas på,
så vi inte går vilse i livets alla skrymslen och vrår.
 
Det är ju en helt naturlig del av livet, men att säga att man är redo att släppa taget är det svåra.
Även om jag fortfarande har en rätt stor plats i deras liv så märker jag, bit för bit hur mycket ny tid jag får över till att göra något meningsfullt.
Vad det nu är?
 
Ta bara det här med tvätten...
Ett göromål jag verkligen inte har gjort med glädje utan som ett nödvändigt ont.
Nu har tvätttunnan krymt, så det är med viss ansträngning som vi kör två maskiner.
Å fort går det...
 
Varför?
Jo nu tvättar ungdomarna sin egen tvätt.
De hade små önskemål på en förändring av det vi gjorde och då sa jag lite "snyggt" just för att jag "älskar" att tvätta, -Ta hand om din egen tvätt!
Å så blev det!
Varför har jag inte sagt det tidigare?
 
Jag var väl inte mogen att lämna över ansvaret..
Å sedan dessa helger där det nu råder fritt spelrum för kära maken och mig att göra precis vad vi vill.
Det är tufft! ;-)
 
Efter 21 år som hemmavarande vuxna med barn kan vi nu göra nya små framsteg i utelivet.
En frihet som är härligt befriande och jag lovar att vi njuter till 100 %
 
Vi sitter och dinglar lätt med benen från en barstol, studerar människan i flock och kämpar lite för att inte vara hemma för tidigt ;-)
VI går i skola att lära oss att vara ute lite längre än till 20.00.
Tänk då att vi har varit borta från den arenan i över 20 år så vi tar oss, sakta men säkert.
 
Eder partypingla
 
Fiona
 
 
 

Ny tid nya möjligheter

 
Utan att ha fattat det så har mina barn vuxit upp och är nu unga och rätt kloka vuxna.
Jag som en gång inte trodde det var möjligt, har nu insett att livet har nu erbjudit mig/oss nya möjligheter.
 
I över 20 år har jag varit förälder med det ansvar som följer.
Ett stort och intressant ansvar som jag anser att vi stundtals har klarat rätt hyfsat.
 
Nu står kära maken och jag här lite vilsna och utan tydlig vägledning.
 
 
 
Vad ska vi hitta på nu?
 
Vi kan hitta på en hel del utan att behöva oroa oss för ungdomarna.
Så tomt, så märkligt,så underbart!
 
Ändå står vi här lite tafatta.
Kan vi verkligen göra detta?
 
Den här sommaren kan bli hur spännande som helst!
Vi får äta och sova precis vad vi vill och när vi vill.
 
Man har inte så höga krav på livet efter år som hårt bevakakande förälder.
Frihet åt oss, så mycket vi nu vågar.
 
eder Fiona