Tala silver, tiga guld
Att tycka är en sak, att prata om det är en annan.
En del av oss tycker att man alltid ska säga vad man tycker,men jag tycker i att viss censur måste råda om det jag säger inte är till godo eller hjälp.
Gör man som jag bor i hop med tonåringar så lär man sig att INTE säga allt man tänker.
Skulle väl vara då om man önskar att ett krig skulle bryta ut, då kan man väl öppna käften och be en bön.
Dagligen möter jag människor vars åsikt jag inte stödjer,vars leverne jag inte önskar någon och vars klädval jag önskat slippa se.
Men om jag nu backar ett steg och funderar,så kan det oftast vara läge för en stunds eftertanke och låta världen fortsätta snurra utan mitt bidrag av åsikter.
Är det helt uppåt väggarna och jag verkligen kan hjälpa motparten med min åsikt och kunskap så tvekar jag inte att tala.
Men just att hela tiden hävda att den egna åsikten är den rätta känns så himla bakvänt.
Jag gillar inte tvprogrammet "Bonde söker fru" men ger det mig rätt att upplysa världen att detta program inte ska sändas, då det finns folk som gillar den?
Jag gillar däremot "Halvåtta hos mig", så då måste väl alla gilla den? Eller?
Om min åsikt sårar vad va då meningen med den?
Kan jag göra något bättre?
Ibland är tystnaden bäst!
Eder Fiona 
