Jag kan om jag vill
Det jag vill göra är inga problem att få gjort,om det nu inom rimliga former. Men så kommer det projekt som jag bara suckar över för de är sååå tråkiga.
Och den pedagogiska delen av mig vill så gärna visa upp den bättre sidan inför ungdomarna,men sällan så blir det som jag önskar.
Och i vanlig ordning är det jag själv som har satt ribban på tok för högt och få då den omöjliga uppgiften att ta mig över denna ribba.
Synen är väl inte allt för vacker...=/
Jag vill få ordning på alla prydnadssaker å allehanda pynt som är säsongsbetonat eller humörsberoende.
Jag ser slutresultatet,jag vet vilka prylar jag ska ställa dit och vart jag ska börja. Det är mitten partiet som jag inte behärskar för det roar mig inte.
Kära maken jobbar eftermiddag så jag har ingen hantlangare om jag inte kan muta sonen. Så det blir att sukta över slutresultatet och hoppas på att jag får någon ( typ kära maken ) som gör mitten delen.
Dottern säger att jag saknar vissa puzzelbitar i heminredningsdelen, och jag kan till 98% hålla med henne. Det roar mig mindre att puffa kuddar och hålla i penslar å sånt tjafs.
Så jag får fostra dottern att ta fram den biten i sig själv och låta mig muttra vidare.
Eder Fiona