finafiona.blogg.se

 

För 5 år sedan härjade värsta tonårsstormen här hemma, med allt vad det innebar. Jag trampade runt på min cykel på kvällar och nätter,vardag som helg, för att kunna visa vägen hem.Eftersom det tydligen var en svår väg att finna. ;-)

 

Jag gjorde ingen större succé på den banan kan jag säga,inga hejar ramsor snarare en del varningsord om att nu kommer den där mamman igen!

Fast jag vann alltid, även om matchen kunde pågå rätt länge.Jag tror vi gav "arga leken" ett ansikte.

 

Det var tunga stunder och jag kände mig en aning frustrerad över vår sitvation. Någon manual följde tyvärr inte med föräldrarrollen.

 

 

 

 

I dag 2015 sitter jag här och bloggar i min ljuvliga ensamhet,och klockan är snart 23.30. Tystaden har lagt sig,den tog mina ungdomar med sig när de somnade sött på sina kuddar. 

 

Det tjafsas inte längre,utan nu förtiden är det bara vår gemensamma ansträgning att tysta hunden som hörs, så det ser jag som ett framsteg.

 

 

 

 

Fast var sak har väl sin tjusning. Hade vi inte haft detta i bagaget hade jag kanske inte kunnat sitta här och njuta av att det är tyst och stilla.