Hur fåfäng får man bli?
Jag önskar att jag kunde säga att jag inte är ett dugg fåfäng...
...för det vore väl som man brukar säga "politiskt korrekt".
Med tonårsbarn i familjen så borde jag framhäva att det är inre skönhet som gäller.
( men ibland glömmer man bort sig )
Men så i bland så skakar jag om och det lilla innehållet i huvudet som jobbar hamnar i ett udda läge.
Och helt plötsligt så tar fåfängan stor plats.
Precis som alla andra!
Men så har vi den där lilla filuren bortom min påverkan, den syns inte men jag lovar den finns där!
"Denna Där" säger till mig, ge upp fåfängan, den funkar inte på dig.För du är den du är.
Jag fönar mitt hår och skapar en frisyr för att göra mig redo att möta livet utanför.
Allt som ofta så antingen blåser det eller regnar på vägen dit och allt mitt arbete är helt förgäves.
Så varför envisas jag?
Mitt inre ger mitt yttre än möjlighet att glänsa trots hårrbarret och bristen på makeup och smycken.
Jag är glad att jag trots allt kan le lite åt mina tappra försök att göra mig till något jag inte är.
Man har väl en mixad peronlighet helt enkelt.
Eder Fiona