Värdet på den som inte når målet?
Jag är väldigt kluven till alla lyckliga studentblider.
För å ena sidan så förstår jag den glädjen som alla runt om känner när år av studier har nått sitt mål.
Jag missunnar dem inte den glädjen...
Men om man nu inte nådde målet, men ändå kom i mål hur gör man då?
Får man fira att man överlevde skolgången och fortfarande orkar gå upp varje morgon och ta sig igenom dagen?
Ja det tycker jag, men är det ett ok sätt att triumfera ut? Eller klampar man någon på tårna?
Man ska ska kanske inte fira sånt som inte är något...
För visst är det jobbigt att inte alla passar in i den där normala,men det är väl knappast världens undergång?
Eller är de det?
Nej jag slår ett slag för er alla studenter som inte nådde ända fram, trots att du gav dina 100 %
Av olika anledningar var inte detta din grej just nu och jag lovar dig livet fortsätter.
Alla tar inte den raka vägen ut i livet med bra betyg och ett jobb i sikte.
Vissa ta den där guppiga omvägen som får dig att fånga livet i din takt och nå målet när du är redo.
Känns dig stolt att du tog dig igenom detta, känn dig stolt att du fortsätter att samla erfarenheter om livet innan du har bestämt dig.
Livet är till för oss alla oavsett startsträcka!
eder Fiona
skriven
Håller helt och hållet med dig.