Det var en gång...

 
Nu ska jag väl direkt säga att denna artikel inte handlar om mig.
 
 
 
För inte kan väl jag som är så klok och förståndig drabbar av ett SOCKERBEGÄR!!!!
 
Nä så är det ju inte inte.
Alltså handlar det om en annan tjej/kärring i samma ålder som jag och samma arbete drabbas av en märklig tanke.
 
Denna person satt som vanligt på sitt jobb och klockan började närma sig kaffepaus.
Sin vana trogen försåg hon sig med en kopp kaffe med en skvätt mjölk i och började samtidigt spana efter något gott till kaffet.
 
Det hade varit snålt med den varan ett tag nu, då hennes chefer inte fyllt på fikaförrådet något.
Detta var i sig ingen stor sak förrut, men NU hade det blivit ett begär av stora mått!
 
Tankarna som for runt i denna persons huvud kan tyckas märkliga för en del, men med ett nickande för andra.
 
Tungan i sockerskålen?
Bregott och smör i micron en stund?
Knapra sockerbit?
 

Sakta insåg denna förtappade själ att hon hade drabbas av ett sockerbegär de luxe.
Fanns det hopp?
Eller skulle hon falla för frestelsen och göra något av de 3 ovannämda saker?
 
Hon behöll försåndet,led och drack sitt jävla kaffe med mjölk utan något till.
 

Mycket kan man tillägga men socker är en förförande farlig vara när frukt är försvinnande långt borta.
 
Eder Fiona <3
 
1 Cicki:

skriven

Du kunde ju gjort som de gjorde förr, dricka sitt kaffe på bit :-) Jag har inget sockerberoende och använder väldigt lite socker. Ändå kan det komma ibland, när man nästan kan döda för något speciellt godis :-)

Kommentera här: