Med små medel kan man åstadkomma stora saker.

Fortfarande har jag en stark tro på mig själv och de mål jag har i livet.
För även om jag snart har passerat 45 år så har jag mål att jobba på.
 
Målen är både stora och små,men det är mina och jag vet att mina mål får jag ro i land själv.
Det är inte till att sluta ro liksom ;-)
 
Om jag nu inte skulle dela målen med någon i min familj förståss,då kommer vi fortare fram.
Det har hänt att vi har samma mål.
 
Men nu kommer vi till biten MÅLET. 
 
Vad står det för och vad krävs för att nå dem?
 
Min familj tycker att mina mål är lite löjliga och inga riktiga mål,men se där håller jag inte med.
 
För varje mål jag har satt upp för mig har jag rott i land och hade jag inte bestämt mig hade det ju aldrig gått.
 
OM jag hade flyttat min drivkraft över att nå mitt mål till något i sportsammanhang hade jag varit en farlig motståndare.
 
Men där är jag ju inte ens i närheten...
 
Att tävla är absolut det tråkigaste jag vet. Slöseri med energi.Så där faller min målmedvetna inställning.
 
Vi skulle absolut inte ha någon hund efter att Dixie gått bort
 
 
Henne sörjde jag enormt mycket.
 
Indra valde ju mamma framför mig så en egen hund blev hon inte
 
Gav jag upp? Nix...
 
2009 kom hon! Myran, vår fina cockerpoo <3
 
 
Alla mål  behöver inte vara stora mål, utan mer ett rimligt mål som att tex TÄLTA!
 
Jag ville det inte,men tyckte samtidigt att det vore kul då dottern var så glad inför detta.
 
Det tog några veckor innan vi ordnat allt för att klara av ett par tält dagar. Vi hade inte mycket i grunden.
 
Jag hade  bestämt mig att det inte skulle kosta så mycket
( eftersom vi inte visste om det skulle ske mer än en gång)
och letade både här och där.
Kalaset med utrustning från noll till 90 % ( vi missade lite...) kostade oss 400:- så ja jag var/är nöjd.
 
En annan gång sa en konsult ( oj vad många jag har träffat ) att inom begravningsbrancher kommer du aldrig in med din låga utbildning.
 
Behöver jag säga mer än att allt går om man har ett mål?!
Den tydligaste kvittot har jag dock från sonen som i åk 4 blev utdömd...han hade noll framtid!
 
Med mål i sikte och löfte om tid så vet vi idag att DÄR hade skolan jätte fel!!!
 
Trots allt tjat om min låga utbildning har jag med målvedvetenhet styrt kosan i rätt riktning.
Det går kanske inte så fort,men vi kommer i mål!
 
Så även om du inte har så stora medel att röra dig med GLÖM ALDRIG din egna tro på dig själv och att ha ett mål att jobba på.
 
Utbildning är inte alltid den enda vägen fram. Vill du så kan du!
 
För i mål kommer man alltid, förr eller senare .
 
 
 
Ett litet p.s Glöm inte att ha kul också då blir resan mycket roligare.
 
eder Fiona den fina
 
 

Kommentera här: