Beroendet och känslan.
Jag brukar i bland, när jag tittat på någon dokumentär typ 112/Tunnelbanan, fundera på vad som driver människan till botten?
Att begå brott för några gram knark eller en burk öl eller två.
Beroendet måtte ju vara djävulen själv som har byggt bo i kroppen.
Den tar allt förstånd och förmår människan att göra saker som man normalt inte skulle göra om man inte hade drivet i kroppen.
Tur säger jag att jag inte är beroende...fast det är väl en sanning med viss modifikation.
Beroende är jag,men inte av olagliga saker men ändå. Till en viss del kan jag förstå känslan...
Har jag migrän så är jag i ett väldigt behov av en tablett eller två. Då skulle jag nästan göra vad som helst att få min värk stillad.
Kan det var samma känsla för den som suktar efter knark?
Kaffe är ett behov som inte längre är lika stark, för magen protesterar.Men en kopp eller två om dagen är att önska.
Den koppen är så där underbart god att det är snudd på att klockorna stannar. Det är jag och min kopp,resten känns överflödig.
Socker är en hemsk bov i dramat, som jag ser till att mota bort redan i dörren.
Sällan finns det något av den goda varan i form av godis eller kakor, just för att tillfälle inte ska ges. Men när jag äter något sött så njuter jag till 100 %,inga skuld känslor här inte. Just för att jag vet vad jag har kunnat stoppat i mig om det funnits.
Sen är jag beroende av tystnad. Den är svårast...utan tystnaden en stund varje dag vissnar min själ.
Jag blir speedad och gör orationella saker.
Skulle utan tvekan kunna starta ett projekt på kvällen just för att jag inte fått min stund av återhämtning. NU får jag lov att ge mig en halvtimme varje dag för att kunna vara den jag vill vara.
Så även om jag inte tar till olagliga medel för att stilla mitt begär,är känslan stark. Och därför lider lite jag med dem som inte klarar att stå emot begäret och önskar dem all kraft för att stå emot.
Eder FIona
skriven
Du har säkert rätt, vi har nog alla något slags beroende.
Värktabletter är ett absolut måste, annars klättrar jag på väggarna, sedan vet jag inte, kanske kan tevetittande, läsning och stavgångsrundor räknas...
Men, - jag har tidigare levt med en alkoholist, under många år, och har sett vad det där kan ställa till med. Att man mister sina barn,sin fru, sitt jobb, sin villa osv verkar inte spela någon större roll. Att tillfredsställa suget är desto viktigare...
Kram kloka du!