Lite fnitterfika?
I och med att jag jobbar på en begravningsbyrå, så kommer man döden väldigt nära.
Men jag trodde aldrig att jag skulle få skratta så mycket som vi gör tillsammans med anhöriga.
Fast så slår det mig...
När en människa går bort så har den oftast levt ett liv.
T.o.m min 17 åriga systerdotter som gick bort för snart ett år sedan hade ett liv, innan hon dog.
Och detta liv bidrar till en hel del skratt.
Alla minnen,händelser,saker,ord,maträtter har lämnat spår på deras vandring på vår jord.
När jag går bort så vill jag lämna kvar minnen av mig som är glada,tokiga och befriande.
Å musik av den glada sortern ska spelas!
Fnitterfika är en underbar fikastund med likasinnade och lite galna människor som jag.
Vi som njuter av livet här och nu.
Emilie,min systerdotter var sådan, att hon levde här och nu.
Hon hade ett stort hjärta med många vänner.
Det bästa och roligaste minnen som jag minns just nu är när hon som 8-9 åring bjöd hem vänner på kalas utan att tala om det för sin mamma.
Då blev det fart under galoscherna på henne ( mamman,min syster ). Det blev kalas och vi minns det än <3
Jag är den jag är och lever ett liv jag inte skämms över.
Städning är inte mitt starkaste kort, men det finns andra egenskaper som vinner över detta.
Och tur är väl det, för även om allt i livet inte behöver vara roligt så underlättar det om man ser det jäkliga från den ljusa sidan.
eder Fiona